Har du någonsin vaknat upp i den där fjällstugan i, ja vilket fjäll du helst vill.. Ätit en snabb frukost, dragit på dig kläder och utrustning för att sedan bara utanför dörren kunna ta ett par stavtag för att sen vara i pisten – eller off-pisten. Att känna vinden och den värmande solen i ansiktet när du susar nedför backen som aldrig tycks kunna ta slut… Har du du gjort detta och är inte totalt frälst, ja då kan det nog mycket väl vara så att du är tokig!

För handen på hjärtat: för mig som utförsåkningsälskare så kan jag nästan inte tänka mig något som skulle kunna vara bättre än detta. Det stimulerar i princip alla mina sinnen samtidigt. Att själv bestämma hur fort du vill åka, du har en nypistad backe under dig, inte ”schlagit” som Stenmark skulle ha sagt. Dina stålkanter är perfekta, så det är egentligen bara du själv som kan göra ett misstag som leder till att du kan ramla och slå dig. Men du bestämmer ju själv fart och farlighetsgrad. Och i regel är vi väl ganska bra på att avgöra våra förmågor, så det lämnar vi därhän.

Det är något speciellt med att vara på platser som innebär stora vidder och med mäktiga fjäll som tonar upp sig vart du än vänder blicken. Att få möjlighet att insupa atmosfären samtidigt som du susar vidare nerför backen, det är oslagbart!